SYDAMERIKA 2014: VÅR PERRITA NUMMER TVÅ + BLANDADE HANGA ROA-BILDER

Typ två hus bort från campingen bor en fin hund, även denna en tik, alltså en perrita.

En dag när vi gick in till centrum följde hon helt enkelt med oss. En liten bit bara, trodde vi, men icke - hon var med på hela vår runda till några olika affärer och väntade på oss utanför respektive butik... Självklart var jag tvungen att köpa något gott åt henne, så det blev några skinkbitar eller vad det var.

Efter det var hon med oss in till stan typ tre-fyra gånger, varav en gång en ganska lång runda som inkluderade bl.a. ett besök inne på banken (hon la sig alldeles utanför entrén och väntade), en stunds tittande på någon sorts rodd- och löpartävling vid hamnen där hon la sig troget vid vår sida och väntade medan vi tittade. Sen vidare till en matbutik. Hon la sig i skuggan utanför och när vi kom ut efter tio minuter ropade vi "Ven, perrita!" ("Kom, lilla hund") och genast kom hon springande. Hon blev belönad med nån äcklig skinkkräm jag köpte åt henne på affärn, något hon verkade gilla skarpt. Efter det fick hon dricka vatten ur mina kupade händer (vi hade varit ute länge och det var skitvarmt).

Hon lärde sig snabbt att känna igen oss - om hon låg inne i "sin" trädgård och vi ropade "Perrita!" när vi gick förbi kom hon genast springande och följde med vart vi än gick.

Tänk om det vore lättare att ta med hundar till Sverige! (Kunde verkligen sätta mig in i det här med hunden Arthur från Ecuador som varit i media så mycket...)

Här går ju hundarna lösa hur som helst, som katter, så det var inte så att vi liksom "stal" henne, utan det var helt och hållet hennes fria vilja att gå med oss.

Väldigt tråkigt att lämna ännu en perrita! Skönt dock att veta att hon faktiskt hade ett hem.