GRYNING VID CAMPINGEN, SISTA DAGEN

MOPPEUTFLYKT NR 2: ANAKENA + POIKE

Först en tur till Anakena igen. Så himla fint där. 

 Ramirent

 Fina stjärtristningar!

 Gullig hand

 Makkans lunchtupplur...

- - -

Bestigning av Poike.

 Där nere går Makkan...

 ...och där uppe går jag...

 Mästerfotografen

 Mot toppen

 Utsikt från den "vänstraste" av de små kullarna uppepå Poike

 Havet på andra sidan

 Neråt igen

VÅR PERRITA NUMMER TVÅ + BLANDADE HANGA ROA-BILDER

Typ två hus bort från campingen bor en fin hund, även denna en tik, alltså en perrita.

En dag när vi gick in till centrum följde hon helt enkelt med oss. En liten bit bara, trodde vi, men icke - hon var med på hela vår runda till några olika affärer och väntade på oss utanför respektive butik... Självklart var jag tvungen att köpa något gott åt henne, så det blev några skinkbitar eller vad det var. 

Efter det var hon med oss in till stan typ tre-fyra gånger, varav en gång en ganska lång runda som inkluderade bl.a. ett besök inne på banken (hon la sig alldeles utanför entrén och väntade), en stunds tittande på någon sorts rodd- och löpartävling vid hamnen där hon la sig troget vid vår sida och väntade medan vi tittade. Sen vidare till en matbutik. Hon la sig i skuggan utanför och när vi kom ut efter tio minuter ropade vi "Ven, perrita!" ("Kom, lilla hund") och genast kom hon springande. Hon blev belönad med nån äcklig skinkkräm jag köpte åt henne på affärn, något hon verkade gilla skarpt. Efter det fick hon dricka vatten ur mina kupade händer (vi hade varit ute länge och det var skitvarmt). 

Hon lärde sig snabbt att känna igen oss - om hon låg inne i "sin" trädgård och vi ropade "Perrita!" när vi gick förbi kom hon genast springande och följde med vart vi än gick.

Tänk om det vore lättare att ta med hundar till Sverige! (Kunde verkligen sätta mig in i det här med hunden Arthur från Ecuador som varit i media så mycket...)

Här går ju hundarna lösa hur som helst, som katter, så det var inte så att vi liksom "stal" henne, utan det var helt och hållet hennes fria vilja att gå med oss. 

Väldigt tråkigt att lämna ännu en perrita! Skönt dock att veta att hon faktiskt hade ett hem. 

- - -

Rosa Bussarna hade varit här...

Vi missade tyvärr Miss Rapa Nui :-( (Rapa Nui är alltså "påsköarnas" (=påskö-invånarna) eget namn på ön)

Liten liten badplats i Hanga Roa

Gatan ner mot hamnen

Inne på vår mest besökta butik

En helt vanlig trädgårdstomte

 Någons trädgård

Vår frukt och grönt-"butik" (ett skjul, typ)

Hemma!

ETT DYGN MED HYRMOPPE

Kände att det här med att hyra en bil igen var lite onödigt eftersom avstånden inte är något att tala om på ön. En på campingen hyrde ut sin scooter för 20000 pesos/24 timmar (typ 250 spänn) så vi slog till.

Körde först längs med hela flyg-landningsbanan österut, till ett ställe som heter Vinapu.
En del säger att det finns en del saker som tyder på att de som bodde på Påskön förr hade någon sorts kontakt med inkaindianerna på fastlandet, och vid Vinapu finns en "stenmur" som visar stora likheter med inka-byggnadskonst (se bild).
Precis såhär, med en otroligt imponerande precision, byggde ju inkaindianerna alla sina byggnader, t.ex. Machu Picchu.

Efter Vinapu fortsatte vi mot Rano Raraku, på vägen som går längs öns sydkust.

Nästa stopp blev Ahu Vaihu. 

Här ligger moaierna på rad efter att ha välts omkull av rivaliserande stammar en gång i tiden (sägs det iallafall, ingen kan väl rimligtvis veta hundraprocentigt säkert). I bakgrunden Rano Kau (västspetsen på ön). 

Ahu Vaihu

- - -

Vidare österut, mot Rano Raraku och Tongariki igen.
Återigen folktomt, bara vildhästar där. Ganska fantastiskt, för det var ju ändå en massa turistbussar runtom på ön. Att vi gång på gång slipper undan dessa... ja, vi har tur!
Självklart blev det en fotosession igen. Det är ju så himla vackert att man aldrig vill åka därifrån. Skulle kunna vara där och fota heeela dagen, lätt!

Ahu Tongariki

Svänger slutligen upp mot nordväst och passerar nedanför Poike. Stannar vid kusten för att titta på havet lite - det är så otroligt vackra färger.

 Vi med Poike i bakgrunden

 Också Poike i bakgrunden, bilden tagen från stranden Ovahe, en pyttig sandstrand nära Anakena.

- - -

Efter östra sidan av ön blåste vi tillbaka västerut, och upp till den där vattenfyllda kratern Rano Kau igen. Sist vi var där hade den gamla ceremoniella platsen Orongo (som ligger uppe på kraterkammen) just stängt för dagen (ett av två ställen på hela ön där det är en riktig entré och man ska visa sin nationalparksbiljett). 

Innan åkte ända fram till Orongo letade vi efter en geocache vi kollat upp. Är inte överdrivet intresserad av caching längre, men en sån här gång - okej då. En cache på Påskön är ju lite speciellt. Efter några minuters sökande hittades burken i en klippskreva.

Vid cache "Easter Island Cache". Väldigt fantasifullt namn...

Nedan följer några bilder från själva Orongo:

De tre Motu-öarna

 Gamla byggnader 

 S.k. petroglyfer, en sorts hällristningar

- - -

Hade moppen några timmar även nästa dag och tog då en snabb tur till Puna Pau, det ställe där alla s.k. pukaos (moaiernas hattar eller om det nu var frisyrer) höggs ut ur berget. Det ligger en massa halvfärdiga pukaos utspridda på gräset. 

Fin  Puna Pau-ko!