RANO KAU

Allra längst ned i sydväst smalnar ön av för att ”avslutas” med en vulkan med tillhörande krater - Rano Kau. Där uppe ligger också den gamla "ceremoniella" platsen Orongo,

För att komma dit upp kan man antingen ta bil/cykla på en riktig väg, eller gå på en bitvis brant och jobbig stig. Även om det förstås är bekvämt att ta hjälp av ett fordon för att komma upp dit är det naturligtvis mer givande att gå om man har minsta förutsättning att orka det. Alldeles i utkanten av ”huvudstaden” (byn är mer passande) ligger Conaf (kan det vara som nåt i stil med Naturvårdsverket kanske?) och där börjar stigen upp på vulkanen. 

Bitvis är det bara gräs/risiga buskar runtom, och bitvis skog, till stor del bestående av eukalyptus. Ganska snart kan man se Hanga Roa och delar av resten av ön breda ut sig om man vrider på skallen (bilder i föregående inlägg), och ofta skymtas också rök från bränder här och där. 

Det verkar ofta brinna lite varstans, och jag tycker det är konstigt att inte all vegetation brunnit ned. Det är både torrt och blåsigt, och några brandbombande helikoptrar vet jag då inte om att det finns. Fattar inte hur de lyckas släcka. Hursomhelst ser man nästan jämt mer eller mindre rök stiga från ön på minst en plats.

Efter ett par vilopauser är vi till slut uppe vid kratern. Tog väl typ en och en halv timme. Jag är förstås totalt dyngsur av svett trots att det fläktar en hel del. Solen ligger på och skulle inte vinden blåsa vetefan hur hett det skulle vara? 30-35 grader iallafall. 

Utsikten är fantastisk, och man ser ända till vulkanen Poike i andra, nordöstra, änden av ön (också bild f.g. inlägg).

Nere i kratern ligger en halvt igenvuxen sjö/våtmark med en del endemiska arter. Det råder ett eget litet fuktigt mikroklimat - en kontrast till den i övrigt karga naturen. Eftersom jag inte är så himla intresserad av det teoretiska har jag inte stenkoll på vegetationen/djurlivet tyvärr… (Är mer intresserad av det rent ”bildsköna” och själva känslan av/på en plats.) 

På ena sidan av kratern ligger Orongo, en gammal plats för olika ceremonier. Finns rester av några gamla byggnader kvar. Detta är en av de två platser på ön dit man måste visa sin nationalparksbiljett och få den stämplad för att komma in. Öppet till 17,30. Vi kom dit 17,45 och missade inträdet s.a.s. Jaja, får gå dit nån mer gång! 

Nedanför Orongo, ute i havet, ligger de tre små klippöarna som alla heter Motu-nånting. Tjuvlånad internetbild: 

På nervägen försökte vi ta en egen liten väg, ute närmare havet, men det visade sig bli en alltför snårig historia varpå vi tvingades vända och ta samma väg ner som upp. Synd.

Väldigt vackert däruppe hursomhelst! Fick lite Skåneassociationer.

Nu ska vi se om det möjligtvis går att ladda upp detta… Tveksamt men jag gör ett försök!